Ja, men visst. Hejja tekniken! Jättebra initativ av Viktor Rydberg att införa online textböcker för att slippa släpa runt på riktiga. Jättebra när man ska läsa sin naturkunskapsbok en lördag inför ett stort prov på tisdag när hela sidan är nerlagd på grund utav att en uppdatering görs. Fuck tekniken. Idiotiskt.
Och jag har Oscars tröja på mig utan att han vet om det HEH. SÅ BUSIG JAG VET. Det står egentligen "TJENARE MANNEN" men photobooth gillar ju att spegelvända på saker. Idag passar jag på att sova, plugga och göra ingenting tills dansen börjar.
Motivationen är ganska djupt begraven för tillfället
Okej, den här uppgiften med Arbetsmijön om att analysera varenda jäkla dammkorn på ett kontor var kanske inte det simplaste. Att den ska ta sådan lång tid, orkar inte, onödig tid. Och nu har jag varit tvungen att bortprioritera matteprovet som väntar imorgon eftersom den här uppsatsen ska in samtidigt. Känner stressen värka inom mig. Det ska alltid vara något. Försöker hålla ut och tänka på London. Eller nej, tänka på studenten. Är så förbannat trött på plugg nu. Ser upp till dem som orkar plugga vidare direkt efter gymnasiet. Jag hoppas att även jag, efter något sabbatsår eller två, ska hitta den där gnistan för studier och plugg igen och att det tillslut kanske ska bli något av mig med.
Man tror säkert att jag går på något annat än dans (HEHE) när man läser föregående inlägg. Ni kan dock pusta ut. Det var bara Oscar som våldgästade bloggen lite och uppdaterade åt mig. Så, nu när vi har rätt ut att jag inte är hög så kan jag återgå till my important business.
Plockade upp lite lera och sparade i fickan när jag var ute idag. Mycket mer ekonomiskt än att behöva köpa dyra och exklusiva produkter så som Kerstin Florians Mud Mask till exempel. Bara för moderater.
I like my money right where I can see it hanging in my closet
Man ba JA OKEJ fett unika alla miljoners modebloggerskor är när de alla har samma citat som slogan skriven i snirklig stil i respektives header. Alla internetskribenter under kategorin "mode" ska bära assymetriska kläder från Acne och Weekday, ha smala, långa ben, rött läppstift och gilla romantiska 50-talsfilmer. Dricka té och bära huvudet på sne, på outfitbilder är också en vanlig företeelse.
Ursäkta känslan av bitterhet men NÅGON måste ju bryta isen ibland och face:a the fact.
Måste. Ha. Kaffe. Nu. Jag avlider. Det här är illa. Förut behövde jag knappt en kopp om dagen och nu måste jag dricka åtminstone två för att överleva eftermiddagen.
Lite ilands-snack såhär på en torsdag.
Nog om det. När jag trippade ut från danssalen 21.30 igårkväll stod Oscar utanför och väntade med utsträckta armar. Han var världens bästa och överraskade mig med sin närvaro så att vi fick kramas lite extra innan han åker till London över helgen. Jag blev så glad.
Och juste, Steve Jobs är död. Inte för att jag visste vem det var innan men, ah. iSad.
Spenderar kvällen med polynomer och funktioner tillsammans med en skål kalaspuffar och Temple Runner. Inte så värt faktiskt. Saknar min pojkvän. Taggar inför London. Längtar till det pluggfria livet.
Och så spenderar man ännu en eftermiddag i skolans korridorer med rumpan nersatt i vår kära grå soffa. Det där lät som ett negativt uttalande, misstro inte! Jag är på äckligt bra humör idag trots fyra timmars nattsömn och nästan tre timmars lång psykologiskrivning. Svårt att sätta fingret på, men kanske är det en kombination av Fridas vita poncho jag får låna idag, den ljumna temperaturen utomhus i symbios med den värmande solen, min nyknäckta rygg, jazzklasserna som väntar ikväll och kanske är det lite för att jag ska få träffa personen som gör mig fullkomligt lycklig i kväll och som jag dessutom, till råga på allt, är superkär i som gör mig på sånt bra humör idag. Imorgon är det fredag, tja!
Igår tappade jag mitt läppstift på bussen. Det slank bara ut sådär lagom provocerande ifrån väskan när jag rotade efter min iPhone-hörlurar och rullade iväg till okänd plats eftersom bussen just då självklart svängde runt i en rondell. Jag skiter i att agera casual och slänger mig istället ner på alla fyra och börjar krypa längs gången, tittandes under alla fötter och stolar. Tur att ingen hade kort kjol, det hade kunnat misstolkats. De stackars resenärerna börjar skruva på sig obekvämt efter en stund när de fortfarande inte förstår varför jag går och kikar på dem underifrån tills en hjälte till tjej frågar försiktigt "Har du tappat något?". "Ja", svarar jag "Ett läppstift som jag väldigt väldigt ogärna vill tappa bort" (smart kommentar, tack jag vet!) säger jag med förtvivlad min. Hon nickar förstående och dyker därefter, även hon, ned till golvet och börjar leta.
Som tur var hittade vi läppstiftet, men jag var mest glad över snälla tjejen som helt utan konstigheter hjälpte mig att leta läppstift. Hon kan få vara min vardagshjälte denna vecka.
Vakna upp bredvid honom 07.40 efter åtta timmars sömn. Promenera från Rådmansgatan utan paraply i regnet och bli blöt i håret. Gratta Rosanna på 18-årsdagen(!). Redovisa om säkerheten i danssalen. Äta köttbullar och makaroner. Lyssna på matte-föreläsning och äta en Mars fast jag vet att jag inte borde. Sälja miljövänlig telefoni på jobbet. Vara sjuk och gå hem tidigare. Äta panerad fisk och potatis till middag. Fylla i ansökan till Ghana.
Det är väl ungefär så sött livet är just nu. Ibland är vardagen fantastiskt grå och likgiltig. Som tur är väger de fina småsakerna upp vardagen.
När jag ser in i hans lugna ögon. När jag köper en Mars-bar istället för ett äpple en måndagseftermiddag. När man har samma lektion som de bästa. När man har lagt en extra minut på sminket. När man letar hotell inför en London-resa. När man får somna tätt intill honom en vardagskväll. När man klarar att snurra fem varv i en pirouette. När man har håltimme och går och fikar. När man vet och känner att livet är rätt bra ändå.