Nu är jag sådär emotional av någon anledning. Blir tårögd när jag lyssnar på denna låt om och om igen. Den får mig att tänka på tiden då det inte existerade bekymmer eller problem på något sätt. Jag trivs med mig själv och min omgivning, missförstå inte. Men jag kan inte neka att jag saknar godnattsagorna, disney-dags, baden med syster, kvarnis, kula, klia-på-ryggen, sova-klockna-åtta, plåster och blåsa på såret, bokmärken från tandläkaren, att att inte bry sig om hur håret eller kläderna ser ut, bolibompa och björnes magasin och trygghehten av att alltid känna att man är omhändertagen...Ibland orkar jag inte med all press bara.

Skratta om ni vill åt låten! Jag vet att även ni älskar den även om ni inte vågar erkänna det!