det går inte att beskriva känslan. Ögonen fylls med tårar och det är så vackert att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det är så fantastikt att man kan reagera så på lite musik. Filmen är föressten och kanon.

Ja, jag joinar mina vänners bloggtrend med att lägga upp youtube videos med Les Choristes. Du MÅSTE lyssna.

Solokillen har så otroligt vacker röst. I don't know what to say anymore. Let the music do the talk.


Förresten så höll jag på att kvävas idag på mattelektionen. Inte riktigt kanske, men hostade det gjorde jag. Mycket. Tårarna rann och jag lyckades tillslut ta mig ut för att hosta mig hes på toaletten. Jobbigt det där. Jag känner stor empati för Rosanna som har genomlidit det jag gör nu som dessutom var i en värre grad.

Mamma, om du läser detta, (som jag vet att du gör) så vill jag bara säga att jag tycker vi ska äta semla snarast! :D