tomrum

Jag intalar ständigt mig själv att jag har glömt det. Ändå, så kommer det ifatt mig alldeles för ofta, vilket är obehagligt eftersom jag inte kan koncentrera mig på saker och ting ordentligt. Flinandes på röda mattan. Det knyter sig i magen varje gång.

16 dagar är ju ingenting men det känns klyshigt nog som en evighet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0