Idag träffade jag en gammal bekant på busstationen i sällskap med hans broder. Jag bör erkänna att jag inte låtsades se honom först (för ni vet hur det är att träffa en bekant och sedan stå och kallprata forever en sen tisdagseftermiddag, ja, så svensk är jag) men insåg snabbt att ett försiktigt "hej" var oundvikligt. Vi trivdes trots allt i varandras sällskap där i busskuren, evigt klagandes på de försenade bussarna och de isiga vindarna. Det konstiga inträffade när vi alla tre hade trängt ihop oss på bussen (som faktiskt kom efter fem år) och det blev direkt knäpptyst mellan oss. Från och med att bussen började rulla uppstod det en alldeles för lång tystnad, awkward silence, och emellan allt snörvlande och hostandes kunde vi alla ta på den stela stämningen (iallafall jag). Tillsut bröt lyckligtvis storebrodern med något obetydelsfullt statement som vi andra kunde istämma med i en lättnades suck.

Frågan är varför den här situationen alltid uppstår på liknande platser? Hissen, bussen, väntrummet, tunnelbanan... Sjukt stela ställen att hänga på helt enkelt.


ingen awkward silence här inte