och där stod vi och kände hatkärleken till tonårens romantiserade kaos
Det har varit en ytterst mysig dag idag. Tittade på två EOS- föreställningar och ja. Det var väl typ det. Alla är lite nedstämda eftersom projektet faktiskt avslutas imorgon. Separationsångest med både gruppen och vårt utsmyckade hemklassrum.
Den kraftfulla bilden på maktens prick och prickens makt.
När jag kom hem i eftermiddags slog jag på tv:en för att slötitta lite innan träningen och till min stora glädje och saknad får jag se att det är fantastiska OC som går i repris på femman. Nostalgin överrumplade mig. Jag kände igen varenda låt och scen som spelades och jag blev påmind om alla känslor och minnen ifrån den tiden. Nu låter det som att jag har haft ett instabilt och dramatiskt högstadieliv vilket inte riktigt stämmer. Men alla har vi våra minnen bevarade någonstans och när jag återigen fick återuppleva Marissas och Ryans olyckliga kärlek på skärmen så framkallades i princip alla känslor jag någonsin känt på en och samma gång. Detta resulterade i att jag satt och hulkade i tårar. Inte för att jag var ledsen, inte för att jag var glad. Det var bara en knasig blandning av allt och det sköljde likt en stor våg över mig. Efter några minuter var jag färdig, drack upp min kopp med kaffe och kände mig ofantligt lugn och kunde bege mig till träningen.
Det är förresten sjukt vad framförallt tjejer är bra på att skapa drama i sitt liv.
Kommentarer
Postat av: Rosanna
OMG! Fattar känslan! Vet du hur glad jag blev när jag såg att det började gå i repsris...! Trots att jag har dem hemma på box blev jag fett glad, tänkte nästan messa runt till alla jag kände för att alla skulle upptäcka det, men du gjorde det ändå! :D
Trackback