Idag hade jag självinsikt nog att inse och erkänna för mig själv att jag är en klantig människa.  I hela mitt liv har jag levt i förnekelse och sett mig själv som en relativt graciös och smidig individ. Ack, så fel jag har. Bara idag har jag lyckats tappa en gammal mans rullator i backen, halkat i tunnelbanan, skrattat högt i min ensamhet (och ja, det befann sig väldigt mycket främlingar runt omkring), gått in i en spärr (igen!) och skämt ut mig inför ett gäng niondeklassare. Kan jag få be om att köpa någons flyt tack?