När jag vaknade imorse kunde jag varken röra armarna eller hela axel-och ryggpartiet. Allting var liksom fastkilat och jag befann mig i en tvångströja. Morgonmys. Det är tack vare muskelkvinnan på dansfysen igår som Rosanna drog iväg mig till. Hon var stor och biffig med en blick som kunde döda och hon gjorde hennes röst lite mörkare än vad den egentligen var när hon pratade för att låta extra farlig. Vi boxades och jag var awkward nybörjare. Biffen (som jag nu kallar henne) spände blicken i mig när jag inte slog "rätt" och jag ville mest hoppa ut genom fönstret. Men det var kul ändå och högröd i ansiktet viskade jag exalterat till Rosanna när det var som svettigast: "Asså shit vad vi kommer kunna vara med i tjejbråk nu!". Rosanna var dock inte lika taggad som jag på den punkten, synd!