Hej finisar. Idag har jag under solens värmande strålar ätit frukost i bara ben, pluggat, solat, fikat med en efterlängtad Fanny, cyklat, gått promenad i högklackat med Fanny och ätit karameller. Fräknarna på näsan är varmt välkomnade och nu vill jag mest bara bli arton och dansa i höga klackar. Tihi.

En mörbultad men tajtare kropp, en redig förkylning, en pasta- och glassmage, en sönderbränd näsa och en underbar resa rikare. Italien var fett.

Kom hem från Andréas maskeradbal för en timma sedan. Vuxenpoäng till mig som åker hem tidigt för att kunna gå upp och packa tidigt imorgon. För vet ni vad? Imorgon eftermiddag åker jag till Italien och tränar ohälsosamt mycket friidrott i en vecka! Kroppen kommer vara sönder men jävligt fit när jag kommer tillbaka, det kan jag lova. Oj, vad avundsjuka ni kommer bli, hah!

Idag fick jag en kommentar om att jag har klättrat upp några nivåer på min snygghetsfaktor. Hon frågade om det var kläderna, frisyren eller kroppen som hade förändrats på mig men jag kunde tyvärr inte besvara frågan då jag verkligen inte har gjort någonting annorlunda utséendemässigt på sistone.

Danshög som jag är smetade jag nyss på rött läppstift på läpparna. Frågan är if I can work it? Lite för estetiskt och sofistikerat för mig kanske...

Mysig helg. Lördagskvällen började med en ordentlig påse godis och bio med Lisa, Kristian, Alfred och Daniel. Vi kände oss inte riktigt mätta på lördagen när bion var slut så därför promenerade vi genom Stockholmsnatten och bara var. Klättrade i träd, gick mot röd gubbe och var allmänt hardcore. Från Sergelbion till Kungsträdgården, vidare förbi Norrmalmstorg och Dramaten för att sedan vandra jämsides med vattnet och båtarna mot Djurgårdsbron. Där någonstans, på kajen satte vi oss ned och dinglade med benen ett tag innan vinden och kylan tog över. Några timmar senare sussade jag tryggt i Lisas säng.

Brutal matkoma. Efter fantastisk fransk mat beståendes av ostgratinerad löksoppa, tryffel- och citronrisotto och chokladkaka med glass är både smaklökarna och magen mer än nog tillfredställda. Pappa fyller 49 år idag (VÅGEN) och därav de trevliga spektaklet. Restaurangen var för övrigt väldigt trevlig. Moulin Rouge stämning med fransk konst och tunga röda sammetstyger hängandes kors och tvärs över taket. En av kvällens höjdpunkter var nog sällskapet som hade bordet bredvid oss. Unga var dem och verkade genomgå en första dejt tillsammans. Det var väldigt gulligt men jag kunde pinsamt nog inte sluta fnissa åt killen som skrattade extremt fjantigt och lite för högt så fort tjejen öppnade munnen typ. Det faktum att han regelbundet konstaterade deras likheter och hur bra de klickade gjorde det om möjligt ännu lite roligare. Hon agerade lite lugnare. Haha. Så himla fint förresten att restaurangen ligger i Gamla Stan, en av mina favoritplatser i Stockholm. När vi saktligen lunkade tillbaka mot Gamla Stans t-bana var det omöjligt att fly undan alla minnen som slog mig rakt i ansiktet. Vid den korsningen och I den gränden och Precis under den här gatlyktan och Vårt café. Fint ändå.

I vanlig ordning sitter jag sorgligt nog även denna tisdagkväll och försöker plugga spanska och mattetal. Jag försöker intala mig att det kul. Fast nej, det är det inte. Något som däremot var ypperligt trevligt och överraskande var MVG-:et som jag blev tilldelad i engelsk litteraturhistoria. Vad händer med världen liksom? Hurra! Vågen! Klappa händerna och allt det där! Utöver det ha jag inget roligt att berätta alls. Mina humörsvängningar känns allt påtagligare och vill bara att det ska hända något spännande nu.

Åh. Jag fick ett sådant fantastiskt glädjerus idag efter kvällens dansklasser trots all pluggstress som annars präglar min otillräckliga vardag. Med Oskar Linnros i öronen skuttade jag till tunnelbanan och åkte hem med ett leende på läpparna och det har hållit i sig sedan dess. Och jag är inte ens kär. Det är var nog solen, musiken och dansen som blandades till en så härlig blandning. Jag läste på en fin blogg att man ska vara sin egen bästa vän och göra det man mår bäst av, alltid. Klyschigt kanske, men det tål att upprepas för oj, vi glömmer det faktiskt alldeles för ofta.

Efter högskoleprovet i lördags fick jag följa med till en lägenhet på kvällen som låg till vänster om en döskalleskylt på drottninggatan där det tydligen var en såndär fest. Det var ett fantastiskt gäng beståendes av mig, Fanny, Josse, Maria, Jonas, Dylan och ja... alla andra som var där. Efter lite gatudans och stelhet beslutade vi dock att dra till donken där vi hade någon timmas episkt häng. Vi åt som att det inte fanns någon morgondag med cheddardip, dubbelmeny, flera efterrätter och allt var det var. Skrattade gjorde vi också.

Det var första april igår. Jag var ju bara tvungen liksom. Tihi.

Jag har funderat länge nu. Övervägt och ältat för-och nackdelar i flera år och har slutligen erkänt för mig själv att fördelarna väger tyngre. Det är något som betyder väldigt mycket för mig och jag hoppas följaktligen att jag slipper dömande kommentarer och tankar från utomstående.