Idag har jag skrivit ett matteprov på fyrtiofem minuter som faktiskt gick över förväntningar, klistrat och klippt ihop en kreativ blomma av silkespapper på engelskalektionen, spelat handboll i frescatihallen, dansat en svettig koreografi för Dan och ätit en lussebulle. Nu sitter jag mörbultad i soffan och ska ut på en kvällspromenad med hunden. Sen ska jag sova.

Har precis bakat 30 lussebullar (och inte lussekatter som alla pensionärer och lärare säger). Det var så taggat! Min jullista på spotify spelade i bakgrunden, adventsljuset var tänt och julpyntet hängde där det skulle. 


Hahaha för att bryta av lite i denna julstämning så måste jag visa hur cool jag var som 13-åring... Smilet, brillorna, armbanden... avslappnat men ändå så fashion. Och jag läser KP, åh!

Astrid

Astrid har namnsdag den 27 november

Nordiskt namn som är sammansatt av as (gud) och frid, vilket betyder "skön, älskad".

Hihihi oj så fnittrig jag är. Men det är bara för att jag är en så k00oL swagger som bara chillar^ galet för att det är fredag snart och för att jag är en asco0l electric DICE. YO är ordet. Fett och EY och allt sånt med. Jag är den starkaste och shinigaste lampan i mitt cReWW^. Rastrid - da crew with da grew (notera stavningen), be k00l! Bara för det lägger jag upp mina koolaste swaggerbilder på mig. För jag är ju fetaste swaggern och cillaaRN^!


tuff chey

ni ser ju vad hård jag är med (en del av) mitt crew

sjukt swagger med luva

min coolaste pose

jag ser så swagger ut! ska ha den som pp på facebook. fett!

Idag träffade jag en gammal bekant på busstationen i sällskap med hans broder. Jag bör erkänna att jag inte låtsades se honom först (för ni vet hur det är att träffa en bekant och sedan stå och kallprata forever en sen tisdagseftermiddag, ja, så svensk är jag) men insåg snabbt att ett försiktigt "hej" var oundvikligt. Vi trivdes trots allt i varandras sällskap där i busskuren, evigt klagandes på de försenade bussarna och de isiga vindarna. Det konstiga inträffade när vi alla tre hade trängt ihop oss på bussen (som faktiskt kom efter fem år) och det blev direkt knäpptyst mellan oss. Från och med att bussen började rulla uppstod det en alldeles för lång tystnad, awkward silence, och emellan allt snörvlande och hostandes kunde vi alla ta på den stela stämningen (iallafall jag). Tillsut bröt lyckligtvis storebrodern med något obetydelsfullt statement som vi andra kunde istämma med i en lättnades suck.

Frågan är varför den här situationen alltid uppstår på liknande platser? Hissen, bussen, väntrummet, tunnelbanan... Sjukt stela ställen att hänga på helt enkelt.


ingen awkward silence här inte

Jag intalar ständigt mig själv att jag har glömt det. Ändå, så kommer det ifatt mig alldeles för ofta, vilket är obehagligt eftersom jag inte kan koncentrera mig på saker och ting ordentligt. Flinandes på röda mattan. Det knyter sig i magen varje gång.

16 dagar är ju ingenting men det känns klyshigt nog som en evighet.

Sitter och lyssnar på min nytillkomna spotifylista; juletider och ja. Jag fäller en liten tår. Trots att den alltid återkommer varje år så känns den lite extra fin och pirrig i början. Och jag åt risgrynsgöt imorse till frukost. Åh.

Jag hade sovmorgon till 10.40 idag eftersom dansen var inställd. "Fint", tänkte jag. "Då hinner jag ut på en löprunda innan frukost på morgonen". HA-HA! It's doomed to fail liksom. Ställde klockan på 07.00 men vad hände? När iPhonen väl började skrika med sin retsamma stämma klockan 07.00 på morgonen så ville jag inget annat än att döda den men ställer istället om den till 08.30 istället och somnar om. Så värt.


Jag måste bara inflika med att jag blir uppriktigt, fantastiskt glad över andra människors framgångar i livet. Att klättra närmare sin dröm och inse att det lönar sig att kämpa. Åh, vad jag ser upp till dem och vad mycket ny drivkraft jag får. Känner mig som Blondinbella nu med det här snacket men wow, vad jag förstår henne, att männsiskor kan bli så inspirerade av varandra och hitta ny energi på grund av att andras framångar. Det är fan ascoolt.



*ooohh...en sån där seriös bloggerska med djupa och poetiska låttexter som rubriker...*

Tittat på två fina filmer i Lisas säng, sovit 20 timmar, blivit 600 kr rikare, dansat med pensionärer och bjudit pappa på lyxfrukost. Värd helg.

Skolveckans jobbigaste dag är nu avklarad. Trots att den började dåligt med försenade bussar, matte, huvudvärk, spanska, nerhasande byxor och äckligt kaffe så avslutades den fint med dans. Dagens bästa var att jag smidigt singlade runt fyra varv i en piruett på Emilios jazzlektion. Det var spårat. Och coolt.


Eftersom jag, likt de flesta andra individer av de kvinnliga könet, befinner mig i den veckan den här veckan så känns allting lite jobbigare än vanligt. I eftermiddags på spanskalektionen så hade jag olidligt ont i huvudet och magen (om det berodde på odenplans klaustrofobiska klassrum eller mitt tillstånd är oklart... förmodar att det var en mix) och jag ville bara dö, typ. Att ha en uppsvullen och smärtande mage i kombo med sveriges tajtaste jeans är ingen bra kombo så jag knäppte diskret och smidigt (hoppas jag) upp knappen i midjan för att... lätta på trycket. Och ja, det hjälpte, värken försvann. Problemet uppstod dock när lektionen var över då hela gylfen hade glidit upp också. Detta betydde alltså att jag inte kunde knäppa byxorna utan att behöva flasha trosorna vilket inte kändes så lämpligt med så mycket främmande naturnördar (no offence) omkring mig. Jag kunde inte heller sitta ner på stolen och knäppa dem lite skyddat eftersom jag helt enkelt var för tjock.

Så, jag hade helt enkelt inget annat val än att ta mig från skolan till danscenter med oknäppta byxor. Detta skedde dock inte sorglöst. Jag fick gå och dra i dem varenda sekund (och ja, jag hade såklart en tröja som inte avslöjade min hemlighet) men jag kunde ju inte heller ställa mig mitt på tunnelbanan och fixa biffen. Folk skulle minsann fått underliga tankar. Det har för övrigt redan en kille säkert fått eftersom jag gav mig på ett knäppningsförsök mitt på övergångsstället. Gav väl honom en liten improviserad men roande föreställning.

Alldeles för mycket onödigt reflekterande om ett par oknäppta byxor. Slutsatsen och lärdomen man kan dra från det här är iallafall att aldrig knäppa upp byxorna på en offentlig plats (om man nu inte ska ha andra saker för sig).

Tummen upp för oknäppta byxor!


Godnatt.